Första loppet för säsongen! Vinst i seedningsloppet och ett efterlängtat nytt pers på 10 km

Jag ställer mig ganska ofta frågan vad det är som är så kul med löpning och varför jag utsätter mig för den enorma nervositeten som infinner sig om på gång på gång inför tävlingar. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om detta. Vad är det egentligen som gör mig nervös? Folk brukar säga att jag inte har något att vara nervös för, att jag är duktig oavsett. Visst det kanske funkar för vissa men lägger man ner mycket tid på träning så vill man också få någon form av kvitto på att det man gör är rätt. Varför ska jag ge mig ut och springa mellan 8-11 mil/ vecka om jag varken vill eller ser resultaten komma? Det blir nästan bara pinsamt då. Jag vet ju att jag tränar för att prestera. Så pressen kommer inte från någon annan än mig själv men det blir tillräckligt svårt att hantera nervositeten inför ett lopp. Allt från 10 km och under är en fullkomligt äcklig känsla och allt över 10 km är mer en taggande och bra nervositet. Med andra ord gillar jag att springa längre så enkelt är det! Jag tror mycket handlar om att jag egentligen aldrig fått ett sånt där 10 km lopp där man bara vill ta känslan med sig och jag har alltid haft en spärr och svårt att prestera bra. Allt är relativt och ta det på rätt sätt. Jag jämför mig med mig inte med någon annan.

Som jag skrivit i tidigare inlägg har vinterträningen gått riktigt bra. Jag har följt min tränare BG:s träningsprogram noggrant och det har känt väldigt bra. Jag fick en liten dipp veckorna efter träningslägret men bortsett från det har allt gått enligt plan.Uppladdningen inför gårdagen premiärlopp var toppen. En hawaiipizza utan ost och en stor påse godis och mys med Björn. Det kunde inte vara bättre.

Jag hade liksom ingenting att ”skylla” på och det enda som kunde sätta stopp från ett nytt PB var huvudet. Mitt lilla huvud skulle inte få vinna idag! Det har pajat för många lopp redan, men det ska vara slut på det nu.

Jag gick upp kl. 7.30, åt en macka. Kroppen kändes bra, men skakig. Jag och Björn gick bort till starten runt 9.00. Det var skönt för han gör mig så lugn det bara går med tanke på förutsättningarna.

Uppvärmningen började strax efter 10.00. Arenavarvet där loppet skulle gå avverkades en gång. Ca 6 km inkl. fartökningar innan start. En kvart innan var det vila och jag bytte om till rätt kläder. Jag var nervös, väldigt nervös men kände ändå mig relativt kontrollerad.

Pang! 11.00 gick starten. 2 stycken 5 km varv skulle springas. Siktet och målet var att hålla 3.50 min/km. Mitt tidigare personbästa på milen var 39.03. Med andra ord hade jag sikte på 38.20. Jag tyckte löpningen flöt på otroligt bra. Jag kom aldrig in i någon extrem dipp utan det var ”jämt jobbigt” större delen av loppet. Kilometer efter kilometer avverkades i rätt fart. 5 km passerade på ca 19.05. Efter 7 km var jag ganska övertygad om att det skulle bli ett nytt pers om inget konstigt hände.

Jag sprang in som segrare på tiden 38.21. Jag är riktigt nöjd men känner att det finns mer. Jag tar hellre det här loppet och har en skön känsla än ett snabbare lopp med dålig känsla. Så svar på frågan jag ställde i början så efterfrågar jag kicken som tävlingarna ger och förhoppningsvis resultaten och strävan efter att hela tiden bli bättre.

Nu har jag siktet på Berlin Halvmaraton om två veckor, ett lopp jag sett fram emot i ett år nu. Grymt laddad och hoppas såklart på ett nytt pers även där!

IMG_5213.JPG

IMG_5215.PNG

IMG_5210.JPG

IMG_5201.JPG

Äntligen kan jag ”normalförklara” mig

Nu börjar jag kunna pusta ut. En frustration har infunnit sig i mig de senaste veckorna. Varför vill inte kroppen som huvudet? Det har helt klart varit delade viljor mellan huvudet och kroppen de senaste veckorna, en fight där kroppen vunnit. Det har gjort att det vuxit upp en stress inom mig. Allt som fungerat så himla bra sedan vecka 46 och när det alltså är 2 veckor kvar till första tävlingen lägger kroppen av. Jag vet att formen normalt går upp och ner men alltså det här.. Och nuuu?! Inte rätt läge.. Fokus nu Anna! Och äntligen kan jag nog ”normalförklara” mig igen, wihoo! I slutet av förra, men framförallt denna veckan har jag känt att jag varit på väg ur det här men ikväll känner jag att jag fick bekräftelse på att så är fallet.

I förrigår sprang jag 28 km i bra fart, Helsingborg Marathonrundan baklänges och oj vad jag längtar till den 12 september redan. Inte konstigt med tanke på att Helsingborg Marathon utan tvekan är en av mina bästa löparupplevelser någonsin.

Ikväll tränade jag med klubben och det stod 70/20 på schemat, vilket innebär att vi springer 6 km där 70 s ska gå snabbt och 20 s väldigt lugnt. Jag hade inga större förhoppningar om ett bra pass men det skulle ändå bli skönt att få testa sig lite igen. Tänk att passet gav mig bekräftelse på att jag kanske tom är i bra form. Det här behövde jag för mitt självförtroende, ett självförtroende som normalt inte är bra men just nu har det varit i botten. Tack till Simon och alla andra grymma Götavänner som hela tiden peppar och driver fram en. Nu har jag en härlig känsla och jag har stora förhoppningar om ett personbästa på 10 km nästa helg.

IMG_5140.JPG

IMG_5105.JPG

IMG_5152.JPG

IMG_5137-0.JPG

IMG_5135-0.JPG

Dåligt med träning efter lägret – nytt försök imorgon!

Dåligt med uppdaterande nu när jag är tillbaka i Sverige. Det har väl inte hänt så mycket på träningsfronten. Jag vilade helt i tre dagar efter hemkomsten, tre välbehövliga dagar kan jag konstatera. Den veckan skulle vara lugn och allt gick enligt plan. Det blev ett pass på 22 km, ett lugnt på 12 km, ett CT pass samt 800 m test! GGP kallas det och är som en klubbtävling. Riktigt kul att 35 personer stod på startlinjen uppdelat på 4 heat. Jag kände mig väldigt nervös men ändå taggad. Det är väldigt svårt att springa många inne eftersom det är så trångt. Det gjorde att det blev att långt ifrån ett perfekt lopp men jag lyckades ändå persa med 4 s på min tid från några veckor tidigare. Alltid skönt att sätta nytt PB även om jag önskade ytterligare några sekunder bättre.

Jag kände mig tyvärr lite omotiverad och trött veckan efter träningslägret vilket känns fullt normalt. Jag hatar att känns mig omotiverad och gjorde allt för att ”hitta tillbaka”. I måndags däremot var det inte motivationen som var det stora problemet. Jag sprang 18 km och det var faktiskt en runda jag var nöjd med efter ”omständigheterna”. Det gick lätt, äntligen! MEN… Efteråt mådde jag inte alls bra. Jag gick till jobbet och kände bara att jag ville sova. Jag hade ont i kroppen och det gjorde ont i magen, som knivar ut i ryggen. Jag blev hemskickad.. I tisdags orkade jag knappt gå upp för en trappa utan att behöva sätta mig. Jag kunde inte äta någon mat förrän lite lite på kvällen. Onsdagen kändes bättre och även igår och idag har det känts bra. Magen gör fortfarande lite ont och jag har ännu inte tränat efter måndagen 90 min pass.

Jag ska försöka köra ett pass imorgon och se hur kroppen reagerar! Hoppas verkligen på det bästa nu för tiden börjar närma sig tävlingsdags!

IMG_5065-0.JPG

IMG_5059.JPG

IMG_5064.PNG

Bilder från Gran Canaria

Här kommer utlovade bilder från ett riktigt härligt träningsläger. Det blev 17.5 mil under veckan. Känningar här och där och totalt slut efter en vecka med hård träning. Precis som det ska. Nu har jag vilat tre dagar och imorgon är det dags igen. Nu längtar jag tillbaka till löparskorna med en utvilad och stark kropp!

IMG_4816.JPG

IMG_4823.JPG

IMG_4900.JPG

IMG_4825.JPG

IMG_4916.JPG

IMG_4920.JPG

IMG_4932.JPG

IMG_4950-0.JPG

IMG_4942.JPG

IMG_4983-0.JPG

IMG_5010.JPG

IMG_5011.JPG

IMG_4995.JPG

IMG_4990.JPG

IMG_5014.JPG

IMG_5018.JPG

IMG_5060.JPG

IMG_4959-1.JPG

IMG_4927.JPG

IMG_4901.JPG

En av mina bästa löpupplevelser i bergen

Torsdag kväll och 5,5 dag har spenderats här nere på Gran Canaria. Jag har kört 10 pass och det återstår 3 st. 14 mil är passerade.. Passen har bestått av vanlig distanslöpning, strandlöpning, intervaller och idag blev det bergslöpning för första gången i mitt liv. Jag måste säga att det var en av mina bästa löpupplevelser. Vi tog en taxi upp till ca 1100 m höjd och sedan sprang vi ner på stigar med relativt grova stenar. För mig som är van att springa i stadsmiljö kändes detta som riktig traillöpning. Grymt va det på alla sätt. Det blev totalt 21.2 km med härlig sol och extremt fin natur. Det var kringelikrokvägar som lutade mestadels neråt men även en del uppför. Vi sprang förbi kaktusar och apelsinträd och alla möjliga sorters växtligheter. Det här måste göras fler gånger. Efter så många pass och så många mil på få dagar är kanske inte ett distanspass på 90 min något man jublar för.. Men den här bergsturen var ren glädje och njutning! Intervallpasset på banan igår gick riktigt bra. Vi sprang 5000 m test (uppdelat 3*600, 4*500, 3*400) med en minut vila mellan varje intervall. Jag klarade en bättre tid än förväntat och det var betydligt bättre tid än förra året så jag är väldigt nöjd.. Som sagt bilder kommer så fort jag har ett internet som orkar lite mer än bara text!

Äntligen sool!

Idag har vi kunnat spendera hela dagen vid poolen med soool och vi är fortfarande här. Om ca 2 h är det dags för ett intervallpass, 5000 test uppdelat (3*600, 4*500, 3*400).. Det är första dagen med sol idag och tydligen har den redan tagit. Fick just varning att jag såg lite röd ut.. Solskydd 30 kids * 3 gånger idag men tydligen räcker inte det. Hur som helst är det fullständig njutning av sol och värme.

Jag har kört nästan 98 km sen jag kom ner här så idag kommer jag upp i 11 mil. Kroppen känns hur bra som helst och varje pass känns kul att köra. Idag känns det däremot lite tungt just för tillfället iallafall att resa sig ur den här solstolen och köra intervaller på en kokhet bana, men det är inte så att jag klagar … 🙂

Bilder kommer när jag har ett mer fungerande internet!

Andra dagen på Gran Canaria

Vi kom fram till Gran Canaria igår vid 16 tiden lokal tid. Väl framme på hotellet ett par timmar senare kunde vi inte låta bli att köra ett träningspass. Liiite nördvarning kanske men istället gröt att fortsätta sega ner sig var det ett sätt att bli lite piggare. Halva passet längs stranden när solen va på väg ner och resterande halva blev i mörker på trottoarer. Det va riktigt skönt att få springa av sig lite efter en seg och lång resdag.

Vi duschade och gick till en restaurang och käkade innan vi slocknade pladask..

Vi kommer köra dubbelpass varje dag. Morgonjoggen som kommer vara 60 min körs varje dag klockan 8 och eftermiddagspasset är 16.30 där det är distanspass varannan dag och intervallpass på bana varannan dag som ligger 2 km från hotellet.

Nu har vi varit här ytterligare en dag. Två pass och totalt 30 km idag i en riktigt behaglig temperatur på ca 21 grader är gjorda. Tyvärr visar sig inte solen lika mycket som önskat men det finns inget att klaga på när det gäller ur träningssynpunkt. Okej, nu har jag bara kört tre pass hittills men kroppen känns otroligt bra och fräsch. Ska bli spännande att se vad jag skriver på torsdag dock….

På grund av att vädret inte strålar så gick vi till sanddynerna, den sk öknen innan lunch och ”lekte” lite. Lika härligt varje gång att springa och hoppa i sanden. Och sen ska tilläggas att jag faktiskt har badat idag. Efter morgonjoggen blev det dopp i havet, mer än vad jag gjorde förra året när vi var här. Jag ljuger om jag säger att det va varmt men riktigt skönt va det efter passet.

Nu väntar en efterlängtad favorit Kinabuffe här på Gran Canaria och sen blir det nog en natt till med ytterligare god sömn. Imorgon står morgonjogg och 10*800 m på schemat och förhoppningsvis sooool!

IMG_4818-3.JPG

IMG_4917.JPG

IMG_4905.JPG

IMG_4889.JPG

IMG_4901.JPG

Andra dagen på träningslägret

Vi kom fram till Gran Canaria igår vid 16 tiden lokal tid. Väl framme på hotellet ett par timmar senare kunde vi inte låta bli att köra ett träningspass. Liiite nördvarning kanske men istället gröt att fortsätta sega ner sig var det ett sätt att bli lite piggare. Halva passet längs stranden när solen va på väg ner och resterande halva blev i mörker på trottoarer. Det va riktigt skönt att få springa av sig lite efter en seg och lång resdag.

Vi duschade och gick till en restaurang och käkade innan vi slocknade pladask..

Vi kommer köra dubbelpass varje dag. Morgonjoggen som kommer vara 60 min körs varje dag klockan 8 och eftermiddagspasset är 16.30 där det är distanspass varannan dag och intervallpass på bana varannan dag som ligger 2 km från hotellet.

Nu har vi varit här ytterligare en dag. Två pass och totalt 30 km idag i en riktigt behaglig temperatur på ca 21 grader är gjorda. Tyvärr visar sig inte solen lika mycket som önskat men det finns inget att klaga på när det gäller ur träningssynpunkt. Okej, nu har jag bara kört tre pass hittills men kroppen känns otroligt bra och fräsch. Ska bli spännande att se vad jag skriver på torsdag dock….

På grund av att vädret inte strålar så gick vi till sanddynerna, den sk öknen innan lunch och ”lekte” lite. Lika härligt varje gång att springa och hoppa i sanden. Och sen ska tilläggas att jag faktiskt har badat idag. Efter morgonjoggen blev det dopp i havet, mer än vad jag gjorde förra året när vi var här. Jag ljuger om jag säger att det va varmt men riktigt skönt va det efter passet.

Nu väntar en efterlängtad favorit Kinabuffe här på Gran Canaria och sen blir det nog en natt till med ytterligare god sömn. Imorgon står morgonjogg och 10*800 m på schemat och förhoppningsvis sooool!

IMG_4818-3.JPG

IMG_4917.JPG

IMG_4905.JPG

IMG_4889.JPG

IMG_4901.JPG

GRISPASS!

Jag har hållit på med löpning några år men dagens pass tog över ledningen som det jobbigaste passet någonsin. Därför är den också värd ett eget blogginlägg! Det var ett riktigt grisigt pass där jag verkligen tog ut mig maximalt. 4*1500 (600+400+500) med en minut vila mellan. Vi genomförde passet inomhus. Benen fick syra och andningen var som om jag kvävdes. Jag var fullkomligt slut och den sista 1500ingen kändes det som jag fick ta i i exakt varenda löpsteg. Vilket tur jag har som har alla härliga träningsvänner som peppar på. Berner som hoppade in som hare efter två var anledningen till att jag ens klarade av att genomföra passet. Efteråt hamnade jag på golvet, nöjd men helt väck! Men sakta men säkert kom jag tillbaka till verkligheten 🙂 Vi var ett antal på träningen och alla kämpade på så himla bra !

Vi värmde upp utomhus i ca 4 km. Från en klarblå himmel, sol och massor av syre.. In till en hall typ helt utan syre, men det gick. Ibland undrar man vad det är som är så himla underbart med den här sporten, men det är väl just känslan att ta i och vara helt slut. Under tiden är det bara äckligt men efteråt är det en fantastiskt känsla och speciellt när man är nöjd och känner utveckligen man gör. Man klarar mer än man tror…

IMG_4710.JPG